Det är för mycket, alldeles för mycket.
Sov hur mycket som hellst inatt, behövde det verkligen, har snart ingen ork kvar. Pratade även med Minna, fick ut lite tankar och känslor. Tack gumman. Idag vet jag inte vad som händer, men ska iallafall åka till stan på ett tag. Men först se klart filmen jag håller på att se, och sen fixa mig. Det är min dag i det stora hela.
-idag är det exakt ett år sedan jag stod bredvid din kista och sjöng denhär låten.
Jag minns att gråten var i halsen, jag visste inte hur jag skulle bete mig,
Jag minns att gråten var i halsen, jag visste inte hur jag skulle bete mig,
hur jag skulle fixa det, hur rösten skulle hålla. Och jag vet än idag inte hur,
men jag vet att jag klarade det. Jag sjöng den till dig, ett sista farväl åt dig.
Morfar jag saknar dig så himla mycket, jag kan än idag inte fatta att du är borta.
Jag vet inte vars jag ska ta vägen med smärtan, sorgen, saknaden.
Men jag vet att jag måste kämpa vidare, och det kommer jag göra.
Men nån dag så ses vi igen, vänta där uppe på mig.
Jag älskar dig morfar, och jag vet att du är med mig, även fast jag inte ser dig.
♥
Kommentarer
Trackback